Systar mi

i dag fyller min älskade lila systra mi år.
Så det blir att åka till färs för lite fika och trevligt sällskap.







och jag har nu totalt tappat rösten kommer några väsningar då och då...
det är jätte jobbigt att inte kunna prata, väldigt hämmande. men som tur så klarar man sig långt på kropps språket. jag klarar att viska en stund för att göra mig hörd. men det är inte så bra att viska....=(

man vill ju så gärna säga något i bland. men ingen fattar vad det är man säger.
totalt VÄRDELÖST...
och jag har så ont i magmusklerna av allt hostande.... är tvungen att sova på soffan för att mikael skall kunna få en blund i ögonen pga mitt oljud...
men soffan är bekväm som tur är. annars hade han fått sova här... ahhahahahhaha