I dag steg solen upp som vilken dag som helst. men i dag var inte vilken dag som helst. inte för min mormor.. i dag begravdes hennes livs kamrat.
i dag samlades vi i ett litet kapell i arboga, hans urna stod på ett altare med ett vackert blomster arrangemang runt om.
det var en vacker ceremoni...
vi fortsatte senare till Odd Fellow för begravnings fika...
senare på kvällen åkte de vi vidare hem till mormor...
det är konstigt med begravningar hur de plötsligt på minner, hur dödlig man är. att vi lever på belånad tid... och hur vi ständigt glömmer det... och hur vi tar allt för givet... jag vet att jag gör det....
åren rinner som sand mellan fingrarna och man lyckas endast fånga ett få tal.
men det handlar väll om att göra det bästa av de få man kan fånga....
jag tror att man måste påminna sig ständigt.. att kornen är få och att de rinner i väg för snabbt......
vackert vackert skrivet <3 <3 vila i frid <3 <3 många pussar o kramar!
SvaraRadera