I natt gick Hans bort (min mormors man), efter en kort tids sjukdom.
han har alltid varit en mycket stolt man, i bland stoltare än sitt eget bästa.
Det jag främst mins av Hans eller snarare det jag vill minnas av honom. Är när jag och min syster var små brukade vi sova över hos Mormor och Hasse.
Det bästa med det hela för utom att vi fick bada badkar hur länge vi ville, var att Hasse alltid åkte ut med oss för att köpa godis.
Vi fick köpa hur mycket vi ville....
hahahahah våra godispåsar var alltid fyllda till bristnings gränsen.... hhahah vi åt så vi fick ont i magen.. men lika glada var vi för det...
det hör ju till ovänligheterna att man som barn får köpa hur mycket som helst. men Hasse ville skämma bort oss och det lyckades han med.
i vuxen ålder har jag aldrig lyckas komma honom in på livet. men han har alltid funnits där med mormor...
men jag minns honom ur ett barns ögon.
det är minnen som jag kommer att bära resten av mitt liv.
vila i frid Hans. var du än är är du inte ensam.
Farväl
Saknadens steg
ekar tysta
mörka skepnader
skymtar förbi
och skymmer ljuset
i tårfyllda ögon
Den röda rosen
sträcker ut
sin saltstänkta
längtan
i tomrummet
Det mörka valvet
bjuder in
tystnaden
tomheten
och vissheten om
ett sista farväl
vackert. <3
SvaraRadera