Att ge omvårdad. holistisk eller mekanisk?

Omvårdnad, att se en annan människa med en holistisk och empatisk blick. Att röra den trasiga onda kroppen med mjuka händer, samtidigt som skrynkliga lakan rätas ut och den ned sölade nattskjortan byts ut mot en ny. Att torka en tår, att ta sig tid att lyssna även om du saknar svar. Att bedöma, kritiskt granska och ta beslut med målet att i slutändan göra gott och inte skada. Eller är omvårdnad att mekaniskt göra sitt arbete för att det är just det, ett arbete. Där en annan människa råkar vara objektet som står i vägen för att just du skall få ditt morgon kaffe. När tårar börjar falla och larmet ringer på alla salar, suckar du och sliter vidare, för det är en dock bara ett arbete. Jag som sjuksköterska har det yttersta omvårdnadsansvaret, jag är uppmärksam på hur patienten, kliniskt ser ut, hudfärg, medvetande nivå, blodtryck, andningsfrekvens. äter patienten, mår han/hon illa, hur ser det ut i munnen är det därför han/hon inte vill äta, är det miljön runt om, har patienten ont,är det mediciner som orsakar det ena eller det andra, kissar patienten. får han/hon i sig tillräckligt med vätska. osv.... Jag tar beslut, åtgärdar och verkställer. Att ge omvårdnad är att ge en bit av sig själv. Min syn på omvårdad speglar, att arbeta utifrån en holistisk värdegrund där, personen jag har framför mig är i fokus. jag försöker se personen som den är, med brister och skavanker som livet ger. Livet har inte lämnat mig orörd, jag har mina egna brister och skavanker. Ensam kan jag inte ge en god vård, jag behöver ett helt team runt om kring mig som ger just det, som bara de är bra på. Vi lånar varandras kunskap, öron, ögon och varma händer för att uppnå den bästa vården. Jag anser att en viktig del i alla omvårdnad är att dela kunskap, jag vet inte allt, jag frågar, undrar och lär mig ständigt något nytt. Därför älskar jag mitt arbete, jag får dagliga utmaningar, det jag gör och främst det jag inte gör har betydelse för en annan människa. Jag har full förståelse för att den mekaniska omvårdnaden existerar, vi är en dock bara människor och orkar inte vara på topp varje dag. men att låta åren gå och bitterheten ta över, gör mig arg och besviken.....

det var ett tag sedan igen

Det var ett tag sedan jag skrev av mig. en arbetskamrat uppmärksammade mig på att jag hade en blogg. jag kom då på mig själv att tänka varför skriver jag inget längre. så nu är det dax, vi får välla se om det håller i sig...... i dag är det samtal med chefen som gäller, medarbetarsamtal samt lönedialog står på agendan. jag gillar de här samtalen för jag upplever att jag växer av feedback. jag behöver det för att komma vidare. vi får se om jag är lika begastrad efter samtalet.